Klipp!
Jag har tidigare nämnt att i Natural horsemanship finns det två stora förebilder. Och därför två olika "riktningar" som dessa har skapat.
Den ena är Klaus Ferdinand Hempfling och den andre är Pat Parelli
Hur man definierar ett problem?
Hur gör man det? Vilka hästar anses som problem hästar, för dom flesta hästar har ett eller annat problem som behöver redas ut. Bara att vi bortser ifrån det. Jag har gjort det, för jag förstod det inte utan jag trodde det var olater.
Genom att skapa en bra kontakt på marken, får du hästen att vilja göra det för dig istället för att tvinga fram det med spö och sporrar. Hästen känner första beröringen du gör med din sporre i sidan när du vill att den ska göra en skänkelvikning. Hästen tänker mer; whats in it for me?
Och detta problemet är just det man ser Harpo göra i filmen som jag gjorde när vi flyttade.
I en pressad eller annan situation, drar han eller flyr från problemet.
Min ponny är stark, han har allstå i princip alltid lyckats med detta och detta har forsatt utan att någon sett det som ett verkligt problem. Utan mer som en liten "gullig" egenhet.
Då får vi tänka efter, hur fick han detta från början. Förmodligen blev han skrämd och flydde, vad flydde han ifrån?
00.20 drar han
Jag har aldrig ansett att Harpo har några sådana problem eller trauman som man kallar det. Men sanningen är nog att dom flesta hästar har det, bara att vi inte lägger märke till det eller bortser från dom eftersom vi inte vet hur vi ska gå till väga och tänker att hästen klarar sig likabra utan. Jag känner och vet om många människor som har problem med sina hästar, men som inte ens överväger kommunikationsträning eller någon form av markträning. Utan endast rider och tror att allting ska ordna sig, men sanningen är den att markträning kan hjälpa så grymt mycket både psykiskt och fysisk i ridningen.
När man bearbetar detta, och som Naturligvisabella hjälpte mig med idag. Utsatte vi honom för press men tillät honom inte att springa iväg. Utan när han sedan stod inramad på sin lilla "safety place" så släppte vi pressen, och det sjuka som hände var det att... Han såg ut att tänka på nånting, låter helskumt. Men han såg verkligen ut att bearbeta nånting. Han var väldigt avlappnade stog still med huvudet långt ner, frustade och tuggade lite grann.
Efter några gångers dragande och plöjande gjorde han det en sista gång, han drog och sen stannade han. Han hindrade sig själv, som om han kom på "Ajuste fan, jag gör ju inte det, jag behöver det inte".
Jag har aldrig ansett att Harpo har några sådana problem eller trauman som man kallar det. Men sanningen är nog att dom flesta hästar har det, bara att vi inte lägger märke till det eller bortser från dom eftersom vi inte vet hur vi ska gå till väga och tänker att hästen klarar sig likabra utan. Jag känner och vet om många människor som har problem med sina hästar, men som inte ens överväger kommunikationsträning eller någon form av markträning. Utan endast rider och tror att allting ska ordna sig, men sanningen är den att markträning kan hjälpa så grymt mycket både psykiskt och fysisk i ridningen.
Ex fysiskt, är förvisso trickträning. Men har hjälpt till stelheten i ryggen endel eftersom jag började med detta på honom ganska tidigt.
Genom att skapa en bra kontakt på marken, får du hästen att vilja göra det för dig istället för att tvinga fram det med spö och sporrar. Hästen känner första beröringen du gör med din sporre i sidan när du vill att den ska göra en skänkelvikning. Hästen tänker mer; whats in it for me?
Harpos whats in it for me är absolut godis, men det gör ju att han tycker det är kul och han får en belöning han tycker om. Man får dock inte låta hästen naffsa eller bitas efter godis.
Jag uppmanar alla hästägare att ta iaf en lektion med en BRA NH/frihetsdressyrtränare, vara öppensinnade för detta är ingenting ni är vana vid. Alltså, var inte trångsynta, för i början är det jobbigt. Men i slutet kommer ni märke en stor förändring, det har jag gjort de två gånger jag har tränat för Naturligtvisabella. Idag var en riktigt Aha-upplevelse, mycket starkare än förra gången.
Vi vill ju bara kunna be hästen om en sak, och att hästen ska göra det utan att klaga. Men vad har hästen för anledning till att gör det, om inte du gör nånting för den?
I början av denna video, hästarnas enda val är hoppa eller stryk. Tror du att dom tycker det är kul att hoppa på detta villkoret?
Frågan kanske inte är hur du ska kunna få över din häst över hindret, utan hur ska du kunna få din häst att vilja hoppa över hindret?
Dealen?
Okej, här är dealen;
Du ska ha en metallbit i munnen och springa tills jag säger att du ska stanna. I tempot som jag väljer, när jag väljer. Jag bryr mig inte om det gör ont, jag bryr mig inte om du inte tycker om det. Du ska göra som jag säger, för lets face it, du ser mycket snyggare ut med mulen tryckt mot bogen än uppe bland träden där du vill vara.
Det låter väl fair, aight?
Jag förstår inte, varför dom flesta väljer att göra såhär:
När man kan göra såhär:
Tanken slår mig ganska ofta, att många i dagens läge där framgång är alldeles för viktigt. Glömmer varför vi började att umgås med dessa djur? När man första gången satt på hästen var det en skräckblandad förtjusning, och man(iaf jag) hyste en enorm respekt för detta stora och från början vilda djur. När man sedan fortsätter i många år, glömmer man detta. Man glömmer att det är ett djur, med egen vilja och väljer det man vill göra själv utan någon tanke på hästen.
Många som fortsätter väljer att börja tävla, och jag skriver inte detta för att provucera någon. Utan det finns säkert ett stort antal hästar som gillar detta. Men när det gäller tävlingar, så finns det också väldigt många människor som gör det endast för framgång. Som den dag de fyller 18 säljer sin häst eftersom de inte kan tävla längre, man utnyttjar alltså hästen. Som ett slags redskap mot framgång. Jag anser inte att det är människans fel, utan ibland måste man bara stanna till och tänka efter.
Varför började jag rida?
Alla har någon gång drömt om att galoppera på stranden eller ängen, utan sadel eller träns. Iklädd en vit klänning med vinden blåsandes i håret.
Ge aldrig upp den drömmen!
Jag vet att vägen dit är lång, och det kommer att krävas mycket tid och förtroende.
Men en dag, kommer det vara vi
.
The Yo-Yo Game
Nu har vi kommit till den fjärde leken, och kommer därmed ett steg närmre vidareutbildning. Man brukar säga att de tre första lekarna är grundade på sto-fölrelationen, medan de fyra återstående är mer baserade på flockmedlem-flockmedlemrelationen. Innan man man går vidare med de här lekarna är det viktigt att hästen och människan är helt säkra på de tidigare då allt man gör nu bygger på vad man kan sedan innan.
Om ni genom The Driving Game tränat på att rygga för en lätt signal, kommer denna att bli en barnlek för er. The Yo-Yo Game eller Jojoleken utvecklar ditt så kallade Drive and Draw. Har du mycket Drive på din häst är den lätt att flytta bort från dig, medan du har lättare att få den att komma tillbaka om du har mycket Draw.
Första delen av leken är att hästen ska backa när du vigglar i repet. Här är det viktigt att ni tränat på The Driving Game, så att hästen är bekant med signalen. Ge eftergift så fort hästen backar, men ta sedan upp backningen på nytt tills hästen backat hela repet ut. Detta tränar er Drive.
Om ni genom The Driving Game tränat på att rygga för en lätt signal, kommer denna att bli en barnlek för er. The Yo-Yo Game eller Jojoleken utvecklar ditt så kallade Drive and Draw. Har du mycket Drive på din häst är den lätt att flytta bort från dig, medan du har lättare att få den att komma tillbaka om du har mycket Draw.
Första delen av leken är att hästen ska backa när du vigglar i repet. Här är det viktigt att ni tränat på The Driving Game, så att hästen är bekant med signalen. Ge eftergift så fort hästen backar, men ta sedan upp backningen på nytt tills hästen backat hela repet ut. Detta tränar er Drive.
Andra delen innebär att hästen står stilla i änden av repet och väntar på en signal från dig. Målet är att den ska kunna få sin belöning även utan någon fysisk kontakt, alltså att den lär sig att uppskatta vilan och eftergiften som beröm. Börjar den gå mot dig så backar du lugnt tillbaka den, och väntar tills hästen står stilla med fokus på dig.
Då går du vidare till tredje delen vilket är inkallningen. Sjunk ihop med hållningen, luta dig framåt och "kamma" repet. Alltså låt det glida genom händerna utan att hästen känner något tryck (tänk dig en hamster som springer i händerna, samma känsla ska det vara med repet). Kanske kommer hästen mot dig, och då är det jättebra. Annars kan du behöva gå upp i fas, och ta lite mer motstånd i repet när du låter det glida genom händerna. Öka trycket gradvis, tills hästen kommer mot dig. Släpp då genast efter, räta upp dig och beröm hästen när den kommer fram! Detta tränar er Draw.
Öva på detta tills du kan stå på samma ställe och få hästen att backa hela repet ut genom en lätt signal, vänta och sedan komma tillbaka när du sänker handen och bjuder in den. Ni kan då börja leka över en bom, mellan en "port" eller kanske till och med in i transporten?
Då går du vidare till tredje delen vilket är inkallningen. Sjunk ihop med hållningen, luta dig framåt och "kamma" repet. Alltså låt det glida genom händerna utan att hästen känner något tryck (tänk dig en hamster som springer i händerna, samma känsla ska det vara med repet). Kanske kommer hästen mot dig, och då är det jättebra. Annars kan du behöva gå upp i fas, och ta lite mer motstånd i repet när du låter det glida genom händerna. Öka trycket gradvis, tills hästen kommer mot dig. Släpp då genast efter, räta upp dig och beröm hästen när den kommer fram! Detta tränar er Draw.
Öva på detta tills du kan stå på samma ställe och få hästen att backa hela repet ut genom en lätt signal, vänta och sedan komma tillbaka när du sänker handen och bjuder in den. Ni kan då börja leka över en bom, mellan en "port" eller kanske till och med in i transporten?
The Driving Game
Nummer tre av The Seven Games heter The Driving Game eller Flyttaleken är en utveckling av lek nummer två. I The Porcupine Game fick ni lära er att flytta för fysiskt tryck, och den enda skillnaden mellan lekarna är att ni nu ska få lära er att göra det utan tryck eller med psykiskt tryck.
Du har säkert sett två hästar i hagen, där den ene bara behöver lägga bak ett öra för att den andre ska flytta på sig. Detta är vad vi härmar i The Driving Game. Genom att vicka på fingret får vi hästen att backa, genom att titta mot bakdelen får vi den att flytta sig runt, och genom att hålla handen mot hästens mule flyttar den framdelen runt sin bakdel.
Faser använder vi oss av även här. Fas ett innebär bara att vi fokuserar psykiskt på punkten vi vill flytta, och det krävs mycket träning för att lära sig att behärska tanken så att man kan flytta hästen enbart för det. Vad de resterande faserna innebär beror på vilken del av hästen vi vill flytta.
Precis som i The Porcupine Game, är det eftergiften som lär hästen. Hästar är mycket känsliga och läser av alla våra signaler. Även om vi inte fysiskt lägger något tryck på hästen här, är det viktigt att släppa all press så fort vi får en reaktion.
För att be hästen att backa genom The Driving Game "vigglar" man - skakar lätt - i repet. Man börjar med fas ett - att fokusera psykiskt - därefter höjer man pekfingret som håller i repet och rör fingret lätt fram och tillbaka. Nästa fas är att vi fäller ned fingret och istället skakar med handleden. Får vi ingen reaktion är nästa fas att vi skakar med underarmen, och till sist med hela armen. En del hästar förstår redan vid pekfingret, medan andra inte flyttar sig förrän man kommer upp i fas.
Vill du flytta framdelen, så är tryckpunkterna precis samma som i The Porcupine Game (knuten på repgrimman och bogen), bara det att vi nu först lägger trycket i luften. Tänk dig att du skakar bort vatten från händerna, och öka intensiteten tills du är så högt upp i fas att du rör vid hästen. Vid minsta reaktion är det viktigt att genast sänka händerna och andas ut.
Du har säkert sett två hästar i hagen, där den ene bara behöver lägga bak ett öra för att den andre ska flytta på sig. Detta är vad vi härmar i The Driving Game. Genom att vicka på fingret får vi hästen att backa, genom att titta mot bakdelen får vi den att flytta sig runt, och genom att hålla handen mot hästens mule flyttar den framdelen runt sin bakdel.
Faser använder vi oss av även här. Fas ett innebär bara att vi fokuserar psykiskt på punkten vi vill flytta, och det krävs mycket träning för att lära sig att behärska tanken så att man kan flytta hästen enbart för det. Vad de resterande faserna innebär beror på vilken del av hästen vi vill flytta.
Precis som i The Porcupine Game, är det eftergiften som lär hästen. Hästar är mycket känsliga och läser av alla våra signaler. Även om vi inte fysiskt lägger något tryck på hästen här, är det viktigt att släppa all press så fort vi får en reaktion.
För att be hästen att backa genom The Driving Game "vigglar" man - skakar lätt - i repet. Man börjar med fas ett - att fokusera psykiskt - därefter höjer man pekfingret som håller i repet och rör fingret lätt fram och tillbaka. Nästa fas är att vi fäller ned fingret och istället skakar med handleden. Får vi ingen reaktion är nästa fas att vi skakar med underarmen, och till sist med hela armen. En del hästar förstår redan vid pekfingret, medan andra inte flyttar sig förrän man kommer upp i fas.
Vill du flytta framdelen, så är tryckpunkterna precis samma som i The Porcupine Game (knuten på repgrimman och bogen), bara det att vi nu först lägger trycket i luften. Tänk dig att du skakar bort vatten från händerna, och öka intensiteten tills du är så högt upp i fas att du rör vid hästen. Vid minsta reaktion är det viktigt att genast sänka händerna och andas ut.
För att flytta bakdelen börjar du med att fokusera på den, ungefär vid virveln. Sänk överkroppen så att du går hukande, och gunga lätt med repet mot bakdelen. Gunga sedan kraftigare och kraftigare, tills repet snurrar i hög fart. Flyttar hästen fortfarande inte på sig, så sakta ned repet och låt det sedan träffa bakdelen. Det är viktigt att det inte blir en kraftfull smäll, utan bara en touchering som säger "Hallå! Flytta dig!".
Även om du alltid måste gå upp i fas fyra innan du får en reaktion, är det viktigt att varje gång börja om vid fas ett. Om du direkt börjar "skrika" på hästen får den aldrig en chans att flytta sig för den lilla signalen, och du behöver varje gång vara lika högljudd. Börjar du med en liten signal varje gång, kommer hästen snart att se ett samband och börjar tänka "hur kan jag få min människa att sluta skaka i mitt rep?". Därefter lär den sig att ju snabbare den är, desto trevligare blir det. Din häst kommer att tänka "Ha ha, vad smart jag är som flyttar mig innan hon ens säger till mig!". Din idé - blir hästens idé.
När du och din häst lärt er grunderna i leken, kan du börja exprimentera mer med hur och var du kan flytta den. Kan du gå vid hästens bakdel och psykiskt driva den framför dig? Kan du få hästen att sänka nacken utan att röra vid den?
Även om du alltid måste gå upp i fas fyra innan du får en reaktion, är det viktigt att varje gång börja om vid fas ett. Om du direkt börjar "skrika" på hästen får den aldrig en chans att flytta sig för den lilla signalen, och du behöver varje gång vara lika högljudd. Börjar du med en liten signal varje gång, kommer hästen snart att se ett samband och börjar tänka "hur kan jag få min människa att sluta skaka i mitt rep?". Därefter lär den sig att ju snabbare den är, desto trevligare blir det. Din häst kommer att tänka "Ha ha, vad smart jag är som flyttar mig innan hon ens säger till mig!". Din idé - blir hästens idé.
När du och din häst lärt er grunderna i leken, kan du börja exprimentera mer med hur och var du kan flytta den. Kan du gå vid hästens bakdel och psykiskt driva den framför dig? Kan du få hästen att sänka nacken utan att röra vid den?
Alla bilder är alltså lika lånade som texten!
The Porcupine Game
The Porcupine Game eller Piggsvinsleken är nummer två av The Seven Games. Den går ut på att lära hästen att flytta sig för tryck i alla situationer, vilket gör det lättare för oss i hanteringen. I naturen går hästar ofta emot tryck i pressade situationer, en ren försvarsmekanism. Får den en puma på ryggen är instinkten att bocka - att gå emot trycket - tills det försvinner.
The Porcupine Game är en kopia av vad mamman lär fölet under de första dagarna. Hon lär den att flytta sig för tryck, så att de andra hästarna i flocken inte ska springa ner den. Detta görs med lätta och metodiska signaler, och eftersom vi gör på samma sätt kommer hästen snart att känna igen leken.
När vi applicerar tryck på hästen använder vi oss av fyra så kallade faser, olika mycket tryck. Det som är viktigt att tänka på är att varje gång vi ber något av hästen, ger vi den ett löfte att vi kommer fullfölja vår förfrågan (i detta fall att hästen ska flytta sig). Om vi efter ett tag märker att hästen inte flyttar sig och därför slutar ge tryck, bryter vi vårt löfte och hästen tappat tilliten till oss. Vårt löfte ser ut ungefär såhär: Fas ett - Skulle du möjligtvis kunna tänka dig att flytta dig? Fas två - Jag ber dig att flytta dig. Fas tre - Jag vill att du flyttar dig. Fas fyra - Flytta dig!
Hästar sinsemellan använder sig av dessa "löften" också. Du har säkert sett att det för flockledaren räcker att titta på de andra hästarna så flyttar de sig, och den behöver sällan tjata eller gå upp i fas. De andra hästarna litar på att han kommer att fullfölja sitt löfte.
Vid varje förfrågan ska man börja med minsta möjliga tryck, och gradvid öka tills hästen ger minsta antydan till att flytta sig. I början kan detta vara att den flyttar om vikten, och det räcker till att börja med. Man kan tänka sig att i den första fasen trycker vi enbart på pälsen, i andra fasen trycker vi på huden, i tredje fasen trycker vi på musklerna och i fjärde fasen hamnar trycket ända in i skelettet. I början av träningen är det viktigt att alltid gå igenom alla fyra faser och inte hoppa över någon, för att ge hästen en chans att svara för den första fasen. Så fort vi får minsta reaktion är det viktigt att direkt ta bort allt tryck, för att visa hästen att den gjort rätt. Det är eftergiften som lär hästen, inte trycket i sig.
Alla bilder är lånade!
The Porcupine Game är en kopia av vad mamman lär fölet under de första dagarna. Hon lär den att flytta sig för tryck, så att de andra hästarna i flocken inte ska springa ner den. Detta görs med lätta och metodiska signaler, och eftersom vi gör på samma sätt kommer hästen snart att känna igen leken.
När vi applicerar tryck på hästen använder vi oss av fyra så kallade faser, olika mycket tryck. Det som är viktigt att tänka på är att varje gång vi ber något av hästen, ger vi den ett löfte att vi kommer fullfölja vår förfrågan (i detta fall att hästen ska flytta sig). Om vi efter ett tag märker att hästen inte flyttar sig och därför slutar ge tryck, bryter vi vårt löfte och hästen tappat tilliten till oss. Vårt löfte ser ut ungefär såhär: Fas ett - Skulle du möjligtvis kunna tänka dig att flytta dig? Fas två - Jag ber dig att flytta dig. Fas tre - Jag vill att du flyttar dig. Fas fyra - Flytta dig!
Hästar sinsemellan använder sig av dessa "löften" också. Du har säkert sett att det för flockledaren räcker att titta på de andra hästarna så flyttar de sig, och den behöver sällan tjata eller gå upp i fas. De andra hästarna litar på att han kommer att fullfölja sitt löfte.
Vid varje förfrågan ska man börja med minsta möjliga tryck, och gradvid öka tills hästen ger minsta antydan till att flytta sig. I början kan detta vara att den flyttar om vikten, och det räcker till att börja med. Man kan tänka sig att i den första fasen trycker vi enbart på pälsen, i andra fasen trycker vi på huden, i tredje fasen trycker vi på musklerna och i fjärde fasen hamnar trycket ända in i skelettet. I början av träningen är det viktigt att alltid gå igenom alla fyra faser och inte hoppa över någon, för att ge hästen en chans att svara för den första fasen. Så fort vi får minsta reaktion är det viktigt att direkt ta bort allt tryck, för att visa hästen att den gjort rätt. Det är eftergiften som lär hästen, inte trycket i sig.
The Porcupine Game kan användas för att flytta hästen åt de sex riktningarna framåt, bakåt, höger, vänster, uppåt och neråt. För att häst och människa ska kunna synkronisera sig och lära sig att förstå leken, brukar man börja med att bara flytta framdel samt bakdel åt höger och vänster.
När vi vill flytta hästens framdel läggs trycket på sidan av hästens huvud, jag brukar hålla i knuten på repgrimman. Man ber hästen att flytta vikten bakåt, och när man får respons lättar man på det trycket och lägger till ett tryck på bogen. På så vis hjälper man hästen att förstå att den inte ska vandra iväg framåt, utan lägga vikten på bakbenen och flytta sig runt sin egen bakdel.
För att flytta bakdelen appliceras tryck ungefär vid den stora virveln. För att hjälpa hästen till avslappning och lösgjordhet vill man att bakbenen ska trampa framför och förbi eftersom hästen då släpper efter i hela innersidan.
Som jag skrev förut är det oerhört viktigt att alltid ta bort all press så fort vi får minsta reaktion. Det är också bra att förbereda och berömma med The Friendly Game, så att hästen inte flyttar sig så fort vi vill klappa den utan bara när vi verkligen lägger på tryck.
När du och din häst väl lärt er The Porcupine Game finns det massor av möjligheter. Du kan träna på att den ska flytta framdel eller bakdel genom ett hörn, lära den att sänka nacken för tryck, utveckla ridningen, lägga tryck på motsatta sidan och på så vis kunna flytta den mot dig, backa in i passager, och mycket mer. Det är bara din fantasi som sätter stopp!
När vi vill flytta hästens framdel läggs trycket på sidan av hästens huvud, jag brukar hålla i knuten på repgrimman. Man ber hästen att flytta vikten bakåt, och när man får respons lättar man på det trycket och lägger till ett tryck på bogen. På så vis hjälper man hästen att förstå att den inte ska vandra iväg framåt, utan lägga vikten på bakbenen och flytta sig runt sin egen bakdel.
För att flytta bakdelen appliceras tryck ungefär vid den stora virveln. För att hjälpa hästen till avslappning och lösgjordhet vill man att bakbenen ska trampa framför och förbi eftersom hästen då släpper efter i hela innersidan.
Som jag skrev förut är det oerhört viktigt att alltid ta bort all press så fort vi får minsta reaktion. Det är också bra att förbereda och berömma med The Friendly Game, så att hästen inte flyttar sig så fort vi vill klappa den utan bara när vi verkligen lägger på tryck.
När du och din häst väl lärt er The Porcupine Game finns det massor av möjligheter. Du kan träna på att den ska flytta framdel eller bakdel genom ett hörn, lära den att sänka nacken för tryck, utveckla ridningen, lägga tryck på motsatta sidan och på så vis kunna flytta den mot dig, backa in i passager, och mycket mer. Det är bara din fantasi som sätter stopp!
Alla bilder är lånade!
The friendly game
The Friendly Game är den första leken av Pat Parellis The Seven Games. Det är sju lekar/övningar man kan träna med sin häst för att skapa bra och stadiga grundstenar i relationen och kommunikationen.
The Friendly Game eller Vänskapsleken går ut på att hästen ska acceptera att bli berörd överallt och att du ska lära dig hur din häst fungerar. Var den tycker om att bli klappad/kliad, var den är kittlig, var den är känslig, och så vidare. The Friendly Game används i allt umgänge med hästen, i såväl träning som vardaglig hantering.
Börja med att hälsa på din häst genom att sträcka fram handen och sakta sänka den när hästen nosar på den. På så vis visar du att du är vänligt inställd och ber om tillåtelse att kliva in i hästens personliga zon. Alla individer har en zon, ett utrymme runt sig där man inte bara kliver in utan inbjudan. Visar din häst inget intresse för din hand är den troligtvis inte redo att börja leken, så då kan det vara bra att exempelvis låta den springa av sig några varv och sedan testa igen.
När du väl blivit inbjuden, så utgå från bogen, och stryk sakta hästen över hela kroppen med båda händerna. På vissa ställen kan du testa att massera eller klia lite för att se om hästen tycker om det, exempelvis bakom öronen, vid manken, innanför bakbenet, vid naveln eller vid svansroten. Försök att hitta ett ställe som hästen tycker om att bli kliad/masserad på.
Om din häst inte accepterar att du rör den någonstans, exempelvis på öronen, använd dig utan något som kallas Approach and Retreat. Börja vid manken och klappa dig sakta uppåt över halsen. Så fort hästen visar minsta obehag, så stryk sakta ned mot manken igen. Och så börjar du om, klappa dig upp mot öronen och dra dig tillbaka till manken när hästen visar obehag. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hur länge man håller på beror på situationen, ibland får man nöja sig med att komma ett par centimeter närmare öronen än man tidigare fick, och ibland kan man tillslut röra örononen efter bara några minuter.
Om det finns risk att du blir sparkad, till exempel om hästen inte tycker om beröring på bakbenen, används carrot sticken(Förklaring finns längst ner) eller ett spö för att röra med så att du kan stå en bit på avstånd. Använd dig av Approach and Retreat även här, börja uppe på korset och stryk med sticken upp och ned över låret/benen.
The Friendly Game används också med utrustning. För att vänja hästen vid repet, sticken, schabraket, sadeln, en plastpåse, vad som helst som den är lite misstänksam mot. Tänk på att alltid utgå ifrån bogen/manken och sakta arbeta dig fram över kroppen. Det är också viktigt att alltid dra dig tillbaka om hästen blir rädd, istället för att följa efter och insistera på att du ska få röra den.
The Friendly Game eller Vänskapsleken går ut på att hästen ska acceptera att bli berörd överallt och att du ska lära dig hur din häst fungerar. Var den tycker om att bli klappad/kliad, var den är kittlig, var den är känslig, och så vidare. The Friendly Game används i allt umgänge med hästen, i såväl träning som vardaglig hantering.
Börja med att hälsa på din häst genom att sträcka fram handen och sakta sänka den när hästen nosar på den. På så vis visar du att du är vänligt inställd och ber om tillåtelse att kliva in i hästens personliga zon. Alla individer har en zon, ett utrymme runt sig där man inte bara kliver in utan inbjudan. Visar din häst inget intresse för din hand är den troligtvis inte redo att börja leken, så då kan det vara bra att exempelvis låta den springa av sig några varv och sedan testa igen.
När du väl blivit inbjuden, så utgå från bogen, och stryk sakta hästen över hela kroppen med båda händerna. På vissa ställen kan du testa att massera eller klia lite för att se om hästen tycker om det, exempelvis bakom öronen, vid manken, innanför bakbenet, vid naveln eller vid svansroten. Försök att hitta ett ställe som hästen tycker om att bli kliad/masserad på.
Om din häst inte accepterar att du rör den någonstans, exempelvis på öronen, använd dig utan något som kallas Approach and Retreat. Börja vid manken och klappa dig sakta uppåt över halsen. Så fort hästen visar minsta obehag, så stryk sakta ned mot manken igen. Och så börjar du om, klappa dig upp mot öronen och dra dig tillbaka till manken när hästen visar obehag. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hur länge man håller på beror på situationen, ibland får man nöja sig med att komma ett par centimeter närmare öronen än man tidigare fick, och ibland kan man tillslut röra örononen efter bara några minuter.
Om det finns risk att du blir sparkad, till exempel om hästen inte tycker om beröring på bakbenen, används carrot sticken(Förklaring finns längst ner) eller ett spö för att röra med så att du kan stå en bit på avstånd. Använd dig av Approach and Retreat även här, börja uppe på korset och stryk med sticken upp och ned över låret/benen.
The Friendly Game används också med utrustning. För att vänja hästen vid repet, sticken, schabraket, sadeln, en plastpåse, vad som helst som den är lite misstänksam mot. Tänk på att alltid utgå ifrån bogen/manken och sakta arbeta dig fram över kroppen. Det är också viktigt att alltid dra dig tillbaka om hästen blir rädd, istället för att följa efter och insistera på att du ska få röra den.
Jag använder alltså detta till att vänja Harpo vid sprayflaskan, man kan använda denna lek till att få hästen att acceptera och vänja sig för vissa föremål. Och inte allra minst en själv.
Detta är Twister, en gammal medryttarhäst. I princip varje ny häst jag varit medryttare på eller ridit, så har jag använt just Approach and Retreat. För att lära känna hästen och förstå hästens betéende i vissa situationer.
Carrot stick: Skillnaden mellan carrot sticken och en körpiska är att sticken är hårdare och kortare. Den ska vara helt fast och inte kunna böjas och repet i änden är tjockare och mer tyngd. Många använder detta som en förlängd arm inom NH världen, och anser att pga dess konstuktion så ger den bättre direktiv än vad t.ex. ett vanligt spö. Jag själv äger ingen, men skulle gärna vilja prova eller köpa en för att veta vad som är så "magiskt" med den ;)
Lära känna sin häst och skapa tillit - 7 games
Många har säkert hört tala om 7 games, vilket är ett bra sätt att skaffa förtroende och tillit till sin häst. En väldigt klok tjej vid namn Norah Kohle som inspirerat mig väldigt mycket. Har skrivit en artikelserie om detta, som jag då tänkte dela med mig till er ;)
Det är alltså Parelli som har gjort seven games, för er som är mer insatta ;)
En tanke såhär...
Åh vill göra så mycket med honom! Ligga, buga, stegra.. You name it!
Men känns bara som han och jag har träskat runt i samma spår utan någon märkbar förändring nu ett tag. Nu MÅSTE det bli ändring på det. Ska ta tag i det mer denna veckan, han tycker ju trots allt att det är kul bara att vi gör samma sak och han blir lätt omotiverad. Ska försöka mig på ligga, inte för jag tror att han är psykiskt redo för det än, är ju en väldigt underlägen position. Har hittat lite tips på nätet om hur man kan göra. Vet att många lär in buga först> sen kompliment och till sist ligga. Men jag tycker att det är väldigt svårt att veta om hans ben är tillräckligt stabila för buga. Vilket dom säkert är, bara att jag är väldigt fånig..
Ska prata lite med tjejen på torsdag, Naturligtvisabella. Hon har säkert många bra tips. Vill höra lite hur hon tycker att han och jag ligger i kommunikation med. Är ju svårt att träna det med en ridskoleponny, som har ju daglig kontakt med säkert 20 olika personer.
Usch vilken rörig text detta blev xD
Buga:
Kompliment:
Ligga:
Ligga på sida också kanske?:D
Och sitta med! :D
Ja.. många tankar, ingen verkstad.
Vad går gränsen för misshandel på hästar?
Jag har tänkt lite, barn som är 11 år rider med sporrar på hästar som absolut inte behöver det. Ponnymammor som uppmanar sina 9åriga döttrar att "visa vem som bestämmer" hårt med spöet, folk som rycker hästen i munnen när dom vägrar alltså hugger i munnen och sågar. Vem har gett oss rätten att bestämma över dessa underbara, ärliga djur? Hur f*n kan det vara okej att slå en häst med ett spö ens?
Tänk egentligen, om någon skulle ha med ett spö när dom är ute och går med sin hund, och såfort hunden inte går exakt som den ska, får den ett spörapp.
Är inte det samma sak? Hur kan det då vara okej... Nu säger jag inte att det är fel att säga till hästen, men varför slå? Det finns så många andra sätt man kan göra det på, kroppsspråket är nummer ett. Nh handlar mycket om kroppsspråk, att man ska lära sig hästens kroppsspråk och på så sätt får man bättre kommunikation och förstår varandra bättre.
Studera hästar i hagen, hur gör dom med benen, huvudet, ja hela kroppen när dom kommunicerar. Både visar när dom är glada, och när dom säger "Kom inte närmre".
Sadlar och ryggproblem
Som man kunde läsa i förra inlägget, så rider jag barbacka. Varför? Jo, för Harpos sadel var gammal på 50 talet, den är så grymt hård, och väger skit mycket. Så jag känner att den gör mer onytta än nytta. Om man säger att han har gått lektioner nu, måndag, tisdag och onsdag. Så sköt han med ryggen förra veckan när jag tryckte på torsdag, och han gjorde inte det på lördagen. Så jag antar att hans sadel är ett problem, så jag skiter i den istället. Och jag har inget problem med att rida barbacka, han har väldigt små gångarter och min balans är helt okej.
Jag brukar ALLTID kolla hästen rygg och ben efter jag ridit, ALLTID. Det är grymt viktigt, och ryggen känner jag är det mest viktigaste som jag kan göra åt. För om hästen skjuter med rygen efter jag har ridit, så sitter antingewn sadlen fel eller så är jag för tung. Man ska absolut inte ignorera sådana tecken.
Eftersom Harpo är haflinger/fjording, så är hans kroppstyp väldigt kraftig, och för bara några år sedan så var han dendär hästen som var skönast i stallet att rida barbacka på "tunnan". Nu när han börjar komma upp i ålder så har han tunnat av väldigt mycket, såklart. Så nu är det inte fullt lika behagligt xD Men ska försöka låna en bomlös sadel, för både min del men mest för hans. Om jag får bättre balans, så är det bättre för honom när jag väl sitter på.
Hårig, smutsig och undebar ponnyrygg!
Min typ av häst
Älskar grövre hästar, men mycket man och hovskägg! Är så härligt att se en sådan häst i arbete, så väldigt maffigt. Kallblod har också lite "coolare" lynne OFTAST, än t.ex. halvblod och fullblod. Grejen är ju den att det är svårt att hitta ett kallblod över 160... Inte för att jag letar häst(är fööör fattig!), men man kikar ju för skojs skull. Har hittat denna enormt vackra häst... http://www.hastnet.se/hastmarknad/sok/annons.php?aid=468616
Ahhh... blir helt salig.
Galopp/hoppning och dressyr...
Usch, såg precis på världscupen i hoppning streamat på internet. Stängde precis av, har säkert sett endast 6 ryttare eller liknande. Varav en verkligen slog till sin häst innan hindret och "sågade" i munnen efter nedslag. Och en annan som verkligne hade för korta tyglar och martingal... Och ingen eftergift. Ibland undrar man verkligen om de ryttare som är i världseliten borde vara där? Eller om de endast kom dit pga pengar och förmåner istället för kärleken till hästar?
Samma sak med galopp, de sista 200 meterna så blir i princip hästarna slagna till att springa snabbare. Galopptränare själva brukar säga att dom uppmuntrar och taggar hästarna... wtf?!
Börja kolla vid 1:40 HUR f*n kan det vara okej?! Det är väl som vilken slags djurmisshandel som helst. Bara att nu slår man hästen för människans framgång och ambintioner... SJUKT
Dressyr.. Ja, jag personligen tycker att dressyr borde vara fullständig harmoni mellan ryttare, alltså med så små hjälper som möjligt. Och tycker att det är löjligt att alla har samma bett, då olika hästar fungerar olika. Kandar är klart ett bett som man endast kan ha om man är riktigt duktig, men det är väl mkt metall för hästen att ha i munnen. SÅHÄR borde dressyr/ridning vara när det är i världsklass!
