horzemanship

Det finns många olika sätt att lära hästen någonting på, hört någonting som kallas för positiv förstärkning? Här har ni förklaring till dom fyra vanligaste sätten man använder inom träning.

 

Positiv förstärkning - Vi har lagt upp en plan av att hästen ska göra ett beteende, till exempel flytta sig åt vänster. Vi får då ta ner beteendet i små delar, så vi börjar med att hästen ska lägga över vikten åt vänster. När hästen gör detta lägger vi till något för att förstärka detta beteende. Vad vi lägger till är något hästen upplever som något bra, tex att bli kliad, godis etc. Eftersom det är supersvårt att vara tillräckligt tajmad och inte för långsamt använder man sig ofta av en sekundär förstärkare(Jag använder Bra!, Duuuuuuuktig), till exempel en klicker eller ett speciellt ord. När ljudet från denna kommer vet hästen att den kommer att få något eftertraktat.

Negativ förstärkning - Hästen ska även här flytta sig åt vänster. Vi lägger då ett tryck från höger och när hästen flyttar sig åt vänster tar vi bort trycket för att förstärka beteendet. Trycket kan t.ex. vara dina ben när du rider, därför är det viktigt att sluta hålla om när hästen gör rätt. Annars blir hästen lätt "skänkeldöv".

Positiv bestraffning - Hästen flyttar sig åt höger istället för åt vänster. För att få hästen att sluta flytta sig åt höger lägger till något, tex ett spöslag. Används mycket inom ridning när hästen tex ska göra en skänkelvikning och kanske gör tvärtom.

Negativ bestraffning - Hästen skrapar med hoven istället för att flytta sig åt vänster. Vi ignorerar den. Det kan också handla om att vi tex står och kliar varandra (något eftertraktat för hästen) och hästen blir så till sig att den råkar bita dig i axeln, du slutar då klia och vill därigenom få hästen att sluta bita dig när ni står och kliar varandra.


Negativ bestraffning används oftast ihop med positiv förstärkning. Och man kan nog säga att negativ förstärkning ofta används tillsammans med positiv bestraffning.

Nh folk delar ofta in hästen i fem olika zoner, anledningen är väl många men för mig är det att man ska veta vilka zoner som gör vad. Och jag kan tex säga att jag kan backa Harpo när jag står mellan Zon 3 och Zon 4, alltså lite lättare uttryck. Har man övat kroppsspåk med sin häst så kommer dessa zoner inte komma som en nyhet för er.

 

 

 

Zon 1 =Z1 Är mulen och nosen den zonen som leder resterande kropp.

zon2 = Z2 Är halsen från bakom öronen hela vägen ner till mitten av bringan fram och ända bak mot manken.(Tillägger att detta är Harpos område där det kliar, och används därför som belöningsområde)

Mellan Z2 och Z3 finns det en tänkt linje, den så kallade driv-linjen. Allt framför linjen stoppar hästen, medan allt bakom denna linjen driver hästen. (Har själv alltid en extra hand, ett spö, en pinne eller vad som helst. Som jag använder mot bogen försiktigt ifall han går för långt fram. Och jag behöver bara lägga den bakom bogen ifall han går för sakta. Oftast utan att röra, utan mest för att visa)

Zon 3 = Z3 är hästens framben, en bit av bringan, ryggen och magen.

Zon 4 = Z4 är hästens motor, dvs bakbenen och rumpan. Hela kraftpaketet så att säga.(Om du longerar och vill få hästen mycket fram så är det bakdelen du fokuserar på, alltså bakom bakdelen kan man säga)

Zon 5 = Z5 är svansen och allt bakom svansen. Så ett driving game bakifrån sker i Z5 och tex vanlig tömkörning är att man inverkar från Z5.

Sist har vi då den delikata zonen och den sitter mitt emellan Z1 och Z2, där är ögonen och öronen och detta område är känsligt just av den anledningen. Den delikata Zonen har jag sett förkortad DZ när man skrivit det.

Lyssnar han inte eskalerar jag det, ofta använder jag rösten och säger "Baaacka!" ofta kanske tre gånger innan det når fysisk beröring - tryck mot bogen. Brukar dock räcka med steg ett så att säga - osynlig energi.

(Om det finns önskemål kan jag skriva hur och på vilket sätt man placerar den osynliga energin för att få hästen att förstå vad man vill)

Antingen handlar det om okunskap eller så är det bara ett visst slags kontrollbehov människor har på sin häst. Ofta säger folk som använder snok eller liknande som hindrar hästen från att gapa, att det är för att hästen just gapar och försöker komma undan bettet.

---

Men ofta är det att hästen har ont, prova att rid utan - ju mer du drar, ju mer gapar hästen(Främst TVÅDELAT bett, eftersom det trycks mot gommen!!). Detta är alltså för att komma undan bettet, men inte för att komma undan arbetet. Utan (speciellt när det gäller tvådelat tränsbett) bettet åker upp mot gomtaket när man drar i det, och för att hästen ska undvika smärtan detta orsakar - så gapar den. Ganska logiskt, eller hur?

Men när man då drar igen munnen med olika slags remmar, så tror man problemet är löst, hästen gapar ju inte mer. Eller hur? Men smärtan är fortfarande kvar och lösningen är bara visuell.

Ofta är det så många löser sina problem, utan att verkligen ta reda på vad det är som verkligen orsakar dom. Och jag klandrar ingen, för oftast handlar det bara om okunskap. För vi rider ju och tar hand om hästar för att vi älskar dom, inte för vi vill göra dom illa.

Jag personligen tycker att pullargrimman är grymt snygg, tyvärr. Känns lite dumt att erkänna det när jag är emot dess funktion ;P

---

Man kan tänka på tornutskotten som en slags solfjäder. När den är uppfälld är den rundad längst ut och "pinnarna" är långt ifrån varandra. Men skulle man böja den åt fel hål, skulle pinnarna gå i varandra.

---

När en häst går i rätt form länger den ut hela sin överlinje och höjer ryggen. Vad som då händer är att tornutskotten "spretar utåt" i solfjäderform. När hästen rids i fel form - som på bilden kortar den av sig, sänker ryggen så att det blir som när man böjer solfjädern åt fel håll. Dvs tornutskotten går i varandra, vilket orsakar en illa smärta hos hästen. Många hästar svarar genom att skaka på huvudet upp och ned.

---

Det pratas faktiskt - tro det eller ej - en hel del om att hästen ska korta sin överlinje. Och jag tror att man egentligen menar att hästen ska länga överlinjen, bara det att när den kan bära upp sig själv ordentligt ser den kortare ut i formen..

---

Man kan tänka på hästen som en slags fjäder, eller en zig-zag. När den länger överlinjen och höjer ryggen, är hästens ryggrad mjukt böjd och jämn. När den istället kortar överlinjen, sänks ryggraden. Detta ser man tydligt på bilden ovan. Precis vid manken bryts halsens form av och gårnedåt iställer för uppåt. Detta betyder att "fjädern" har tryckts ihop, och att zig-zagen fått skarpareböjar. Dvs halskotpelaren är i en väldigt skarp S-form!

Här är en bild på hästens skelett. Ni kan tänka er muskler och hela alltet på detta, så förstår ni hur ryggraden följer genom hästens kropp. Ser ni S-formen på halsen? Vad vi eftersträvar i ridningen är att detta S ska rätas ut, och det kommer av att hästen slappnar av och länger sin form. Man kan alltså inte börja rida hästen i en ""kort"" form från början, för då kommer den att korta av överlinjen, kroka ihop ryggraden och tornutskotten (som ni ser tydligt på bilden) kommer ta i varandra.

---

En häst kan aldrig gå i en helt "ärlig" form med stöd från bettet. Den har muskler i nacken som automatiskt spänns när den får ett tryck från bettet. Och en häst som arbetar med spända muskler kan omöjligt arbeta i en korrekt och hälsosam form. För att överlinjen ska kunna längas ut, måste musklerna kunna göra detsamma. Spända muskler kan aldrig längas ut, detta orsakar bara skador. Så för att en häst ska kunna jobba korrekt, måste den alltså få chansen att slappna av i musklerna och på så vis länga ut dem.

Förstärkning & Bestraffning

Positiv förstärkning

Något positiv tillkommer

Positiv bestraffning

Något negativt tillkommer

Negativ förstärkning

Något negativt upphör

Negativ bestraffning

Något positivt upphör

Positiv förstärkning

Positiv förstärkning innebär att ett visst beteende förstärks

genom att något positivt inträffar. Detta betyder att positiv

förstärkning ökar sannolikheten att beteendet kommer att upprepas.

En häst lär sig snabbt och enkelt vad den ska göra om man

tränar med positiv förstärkning. Om man tränar med positiv

förstärkning ger detta inte bara sällskaplighet hos hästen utan

minskar stress, undviker aggressiva reaktioner och stärker

människa - djurbandet. Positiv förstärkning ger ett bra resultat

och rekommenderas av flera forskare att man använder sig av.

Positiv förstärkning ger känslor som: Glädje, lust

Positiv bestraffning

Positiv bestraffning innebär att ett visst beteende

försvagas genom att något negativt inträffar. Om man ger en

häst som försöker att bita ett kraftigt spörapp över mulen, så finns

det en mjölighet att hästen lär sig att det är obehagligt att försöka

bitas. Men inlärningseffekten av bestraffning hos hästar är mycket

LÅG. För att bestraffning överhuvudtaget ska fungera måste

bestraffningen inträffa i omedelbar anslutning till det oönskade

beteendet. Om det går så mycket som en sekund mellan det oönskade

beteendet och bestraffningen kommer hästen inte förstå

varför den blir bestraffad. Bestraffar man hästen under ett

träningspass, kan man minska hästens förmåga att lära sig

någonting under träningen. Bestraffning innebär också att

hästen kan komma att uppfatta denna person som något negativt,

eftersom hästen förknippar den person med bestraffningen.

Positiv bestraffning ger känslor som: Rädsla, obehag

Bestraffning skall bara användas i undantagsfall, när det

handlar om ett beteende som är direkt farligt och bara om man

är säker på att man har undanröjt ALLA andra orsaker

till problemet.

Negativ förstärkning

Negativ förstärkning innebär att ett beteende förstärks

genom att något negativt upphör. Ett exempel på detta är att

man är ute och rider och vill att hästen skall gå åt höger, då

trycker man till med vänster skänkel. Hästen upplever ett

skänkeltryck som något som är obehagligt och går därför åt

höger för att slippa ifrån obehaget. Om man då i samma ögonblick

som hästen gör den minsta ansats att gå till höger ger efter på

skänkeltrycket så har man använt sig av negativ förstärkning.

Eftersom obehaget försvann när hästen flyttade sig åt höger kan

man lära hästen att det där betyder att den skall flytta sig åt höger.

Men om man inte omedelbart ger efter på skänkeltrycket kan man

lära hästen att detta betyder något helt annat. Ett exempel på

detta kan vara att man missar att ge efter och håller kvar

skänkeltrycket trots att hästen redan gått åt höger. Hästen

kan då bli förvirrad och frustrerad, eftersom den gick åt höger

precis som den blev tillsagd om men obehaget försvinner inte.

Hästen börjar då pendla lite med huvudet och då släpps skänkeltrycket.

Då kan hästen uppleva detta som att man vill att den skall

pendla med huvudet när man trycker till med vänster skänkel.

Så nästa gång man trycker till med vänster skänkel kommer hästen

att pendla med huvudet. Det är viktigt att komma ihåg att

hästen inte gör detta för att jävlas utan att ryttare har lärt

hästen fel genom att förstärka fel beteende.

Negativ förstärkning ger känslor som: Lättnad

Man kan ställa sig frågan om det är etiskt riktigt att träna

hästar på detta sätt.

Negativ bestraffning

Negativ bestraffning innebär att man minskar sannolikheten

för att ett beteende upprepas. Detta innebär att man tar bort

något positivt när ett visst beteende utförs. Ett exempel på

detta är när man hästen att stå still och har en godis i handen.

Hästen står först stilla men blir ivrig börjar skrapa med hoven

i marken. Om man då själv äter upp godisen som var ämnad för

hästen när den utförde rätt beteende använder man sig av

negativ bestraffning.

Negativ bestraffning ger känslor som: Besvikelse, frustration

Här kan man ifrågasätta om negativ bestraffning fungerar

på ett sådant sätt att hästen förstår. Vore det bästa inte att

vara att ge hästen ett alternativ. Inte bara säga till den

utan också tala om för den vad den skall göra istället.

Skillnader mellan begreppen negativ förstärkning och

bestraffning missförstås ofta. Denna missförståelse beror

oftast på oklarheter i användningen av orden positiv och

negativ. I vetenskapliga sammanhang är ordet positivt inte

värdeladdat och betyder enbart: ”något som tillkommer”. Ordet

negativ är inte heller värdeladdat och betyder: ”något som

upphör”. Sammanblandningen av begreppen negativ förstärkning

och bestraffning kan leda till en hel del onödiga problem. Alla

försök att förstärka ett visst beteende mer hjälp av bestraffning

är till att börja med dömda att misslyckas, därför att bestraffning

alltid försvagar ett beteende.

Något positiv tillkommer

---

Något negativt tillkommer

---

Något negativt upphör

---

Något positivt upphör

---

Positiv förstärkning innebär att ett visst beteende förstärks

genom att något positivt inträffar. Detta betyder att positiv

förstärkning ökar sannolikheten att beteendet kommer att upprepas.

En häst lär sig snabbt och enkelt vad den ska göra om man

tränar med positiv förstärkning. Om man tränar med positiv

förstärkning ger detta inte bara sällskaplighet hos hästen utan

minskar stress, undviker aggressiva reaktioner och stärker

människa - djurbandet. Positiv förstärkning ger ett bra resultat

och rekommenderas av flera forskare att man använder sig av.

---

Positiv bestraffning innebär att ett visst beteende

försvagas genom att något negativt inträffar. Om man ger en

häst som försöker att bita ett kraftigt spörapp över mulen, så finns

det en mjölighet att hästen lär sig att det är obehagligt att försöka

bitas. Men inlärningseffekten av bestraffning hos hästar är mycket

LÅG. För att bestraffning överhuvudtaget ska fungera måste

bestraffningen inträffa i omedelbar anslutning till det oönskade

beteendet. Om det går så mycket som en sekund mellan det oönskade

beteendet och bestraffningen kommer hästen inte förstå

varför den blir bestraffad. Bestraffar man hästen under ett

träningspass, kan man minska hästens förmåga att lära sig

någonting under träningen. Bestraffning innebär också att

hästen kan komma att uppfatta denna person som något negativt,

eftersom hästen förknippar den person med bestraffningen.

---

Negativ förstärkning innebär att ett beteende förstärks

genom att något negativt upphör. Ett exempel på detta är att

man är ute och rider och vill att hästen skall gå åt höger, då

trycker man till med vänster skänkel. Hästen upplever ett

skänkeltryck som något som är obehagligt och går därför åt

höger för att slippa ifrån obehaget. Om man då i samma ögonblick

som hästen gör den minsta ansats att gå till höger ger efter på

skänkeltrycket så har man använt sig av negativ förstärkning.

Eftersom obehaget försvann när hästen flyttade sig åt höger kan

man lära hästen att det där betyder att den skall flytta sig åt höger.

Men om man inte omedelbart ger efter på skänkeltrycket kan man

lära hästen att detta betyder något helt annat. Ett exempel på

detta kan vara att man missar att ge efter och håller kvar

skänkeltrycket trots att hästen redan gått åt höger. Hästen

kan då bli förvirrad och frustrerad, eftersom den gick åt höger

precis som den blev tillsagd om men obehaget försvinner inte.

Hästen börjar då pendla lite med huvudet och då släpps skänkeltrycket.

Då kan hästen uppleva detta som att man vill att den skall

pendla med huvudet när man trycker till med vänster skänkel.

Så nästa gång man trycker till med vänster skänkel kommer hästen

att pendla med huvudet. Det är viktigt att komma ihåg att

hästen inte gör detta för att jävlas utan att ryttare har lärt

hästen fel genom att förstärka fel beteende.

---

Negativ bestraffning innebär att man minskar sannolikheten

för att ett beteende upprepas. Detta innebär att man tar bort

något positivt när ett visst beteende utförs. Ett exempel på

detta är när man hästen att stå still och har en godis i handen.

Hästen står först stilla men blir ivrig börjar skrapa med hoven

i marken. Om man då själv äter upp godisen som var ämnad för

hästen när den utförde rätt beteende använder man sig av

negativ bestraffning.

Negativ bestraffning ger känslor som: Besvikelse, frustration

Här kan man ifrågasätta om negativ bestraffning fungerar

på ett sådant sätt att hästen förstår. Vore det bästa inte att

vara att ge hästen ett alternativ. Inte bara säga till den

utan också tala om för den vad den skall göra istället.

Skillnader mellan begreppen negativ förstärkning och

bestraffning missförstås ofta. Denna missförståelse beror

oftast på oklarheter i användningen av orden positiv och

negativ. I vetenskapliga sammanhang är ordet positivt inte

värdeladdat och betyder enbart: ”något som tillkommer”. Ordet

negativ är inte heller värdeladdat och betyder: ”något som

upphör”. Sammanblandningen av begreppen negativ förstärkning

och bestraffning kan leda till en hel del onödiga problem. Alla

försök att förstärka ett visst beteende mer hjälp av bestraffning

är till att börja med dömda att misslyckas, därför att bestraffning

alltid försvagar ett beteende.