Hästen, formen och skelettet Del 2
Vi kan börja med att titta på hästens hals och ryggrad, som är en stor del av hästens samling och lösgöring. Halskotpelaren, början på hästens ryggrad, börjar uppe vid öronen. Där kan man känna ett par kotor, och sedan svänger ryggraden nedåt, i en S-form. Halskotpelaren sitter alltså i princip mitt på halsen, och följer inte hästens överlinje.
Så halskotpelaren är formad som ett S, med början vid öronen och slutet någonstans omkring bogladet. Ryggraden går sedan några cm "under överlinjen" eller hur man ska förklara det. Så det man kan känna på hästens rygg, är inte ryggraden. Utan det är så kallade tornutskott som står rakt upp. Vi sitter alltså på hästens tornutskott när vi rider den.
Man kan tänka på tornutskotten som en slags solfjäder. När den är uppfälld är den rundad längst ut och "pinnarna" är långt ifrån varandra. Men skulle man böja den åt fel hål, skulle pinnarna gå i varandra.
När en häst går i rätt form länger den ut hela sin överlinje och höjer ryggen. Vad som då händer är att tornutskotten "spretar utåt" i solfjäderform. När hästen rids i fel form - som på bilden kortar den av sig, sänker ryggen så att det blir som när man böjer solfjädern åt fel håll. Dvs tornutskotten går i varandra, vilket orsakar en illa smärta hos hästen. Många hästar svarar genom att skaka på huvudet upp och ned.
Det pratas faktiskt - tro det eller ej - en hel del om att hästen ska korta sin överlinje. Och jag tror att man egentligen menar att hästen ska länga överlinjen, bara det att när den kan bära upp sig själv ordentligt ser den kortare ut i formen..
Man kan tänka på hästen som en slags fjäder, eller en zig-zag. När den länger överlinjen och höjer ryggen, är hästens ryggrad mjukt böjd och jämn. När den istället kortar överlinjen, sänks ryggraden. Detta ser man tydligt på bilden ovan. Precis vid manken bryts halsens form av och gårnedåt iställer för uppåt. Detta betyder att "fjädern" har tryckts ihop, och att zig-zagen fått skarpareböjar. Dvs halskotpelaren är i en väldigt skarp S-form!
Så halskotpelaren är formad som ett S, med början vid öronen och slutet någonstans omkring bogladet. Ryggraden går sedan några cm "under överlinjen" eller hur man ska förklara det. Så det man kan känna på hästens rygg, är inte ryggraden. Utan det är så kallade tornutskott som står rakt upp. Vi sitter alltså på hästens tornutskott när vi rider den.
Man kan tänka på tornutskotten som en slags solfjäder. När den är uppfälld är den rundad längst ut och "pinnarna" är långt ifrån varandra. Men skulle man böja den åt fel hål, skulle pinnarna gå i varandra.
När en häst går i rätt form länger den ut hela sin överlinje och höjer ryggen. Vad som då händer är att tornutskotten "spretar utåt" i solfjäderform. När hästen rids i fel form - som på bilden kortar den av sig, sänker ryggen så att det blir som när man böjer solfjädern åt fel håll. Dvs tornutskotten går i varandra, vilket orsakar en illa smärta hos hästen. Många hästar svarar genom att skaka på huvudet upp och ned.
Det pratas faktiskt - tro det eller ej - en hel del om att hästen ska korta sin överlinje. Och jag tror att man egentligen menar att hästen ska länga överlinjen, bara det att när den kan bära upp sig själv ordentligt ser den kortare ut i formen..
Man kan tänka på hästen som en slags fjäder, eller en zig-zag. När den länger överlinjen och höjer ryggen, är hästens ryggrad mjukt böjd och jämn. När den istället kortar överlinjen, sänks ryggraden. Detta ser man tydligt på bilden ovan. Precis vid manken bryts halsens form av och gårnedåt iställer för uppåt. Detta betyder att "fjädern" har tryckts ihop, och att zig-zagen fått skarpareböjar. Dvs halskotpelaren är i en väldigt skarp S-form!
Kommentarer
Trackback
