horzemanship

Harpo var den hästen som jag lärde mig rida på, och lärde besegra min hästrädsla. Vilket jag tror att han har gjort för många många många andra också. När jag var 12-13 år, så fick jag en julklapp av min mamma som jag hade tjatat på i flera månader. Nämligen ett litet kuvert där det stod "Jag har bestämt mig, du får bli skötare". Det är den vackraste present jag någonsin har fått i hela mitt liv" :')

Efter det började vi finna varandra, det tog väldigt länge innan man kom honom innanför, då han är väldigt sluten av sig. Man kan ofta tro att han är ett lat matvrak, men det stämmer inte alls. Han är väldigt intelligent, och mat.. ja det är väl kanske hans stora hobby ^^ Men han har väldigt mycket energi i sin gamla kropp som bara sprudlar ut ibland, vilket är UNDERBART att se! Och ni som haft en häst som ni varit väldigt nära inpå, ni vet detta - dom har humor!

Jag var skötare på honom i ca 4 år, tills jag växte ut honom och en annan tjej fick ta över. Men kärlek rostar icke, nejdå. Även fast jag inte rider honom knappt alls, så har vi utvecklat ett slags speciellt band, under de faktiskt väldigt få gånger, jag tränat från marken med honom. Började mest som en kul grej som utvecklades och som jag märkte att han gillade. Och nu är jag spänd på att se hur detta kommer utvecklas när jag kommer ha honom i 9 veckor!